Ska snart glida iväg till utb men först måste jag få uttrycka mig..

Jag börjar bli less den onda cirkeln jag är i. Ständigt sökande efter kärleken. När ska den finna mig och slå sig till ro? De är inte de att jag inte klarar av att vara ensam, jag vill bara älska igen. De är en så underbar känsla att bara vakna på morgonen och känna att hjärtat är fullt av kärlek. De var ett tag sen jag kände så. Nu känner jag som att jag riktigt måst gräva inom mig för att hittat nått sånt. De var så lätt förr, men blev ihop och då vart man kär. Men nu är de mer än komplicerat, man tycker någon ser bra ut, man börjar prata, delar telefonen nr, börjat träffas, första kyssen, första övernattning, första gången man ligger med varandra, man umgås, skrattar och de känns som om man är ihop.. men ändå är de som nått som fattas? ska man stanna kvar och hoppas på att känslan ska komma eller ska man säga som de är att man försökte bli kär? Livet är allt bra komplicerat. Kärlek ska komma av sig själv, men när man äntligen börjar känna känslan så är det inte tillåtet, de är till helt fel typ av person. Ska man då hindra den eller ska man bara låta de glida iväg tills man blir krossad ännu en gång? Kan man egentligen hindra kärleken? Styra sina känslor har jag konstaterat är helt jävla omöjligt. Men jag kanske bara har gjort på fel sätt? Ska det underbara som kärlek vara så här svårt att förstå sig på? och man kan ju som inte sluta med det heller? jamenar, de kommer ju alltid tillbaka och man kan ju som inte bara intala sig att man ska sluta älska, de går fan inte. Vem är det man försöker lura med det igentligen? alla players har oxå känslor, dom minns och kommer aldrig glömma, fast dom "tömmer och glömmer" så minns dom så ini helvete allting. De är de som plågar dom, minnen. Dom kanske hitta tjejen som dom börja känna lite extra för och sen lät bara henne gå. Då tänker dom tillbaka och plågas av att dom inte höll fast det dom nu har förlorat.

Love is.. something?